Inferno
Namn; Inferno
Författare; Dan Brown
Huvudkaraktär; Robert Langdon
Utspelas; Florens, Venedig, Istanbul
Rating; 6/10
Huvudkaraktär; Robert Langdon
Utspelas; Florens, Venedig, Istanbul
Rating; 6/10
Plot;
Robert Langdon vaknar upp på ett sjukhus med en skottskada i huvudet och minns ingenting som har hänt de senaste två dygnen. Han blir sedan beskjuten och tvingas fly tillsammans med en av sina läkare medan han försöker lista ut vem och varför någon försöker döda honom. När han sedan hittar en liten miniprojektor i sin kavaj som visar en bild av Botticellis målning "La Mappa dell' Inferno" blir det tydligt att svaren finns i Dante's bok "The divine comedy". Under nystandets gång kommer en större fara än Langdon kunnat föreställa sig fram. Samtidigt bedriver The provost en operation som går allt annat än bra när den kände mannen som kom och bad om att få gå under jorden började prata om pester och överpopulation.Allting hinner vändas uppochner innan historien når sitt klimax när mysteriets sita pusselbit läggs på plats i Istanbuls underjordiska palats, Yerebatan Surayi.
Robert Langdon vaknar upp på ett sjukhus med en skottskada i huvudet och minns ingenting som har hänt de senaste två dygnen. Han blir sedan beskjuten och tvingas fly tillsammans med en av sina läkare medan han försöker lista ut vem och varför någon försöker döda honom. När han sedan hittar en liten miniprojektor i sin kavaj som visar en bild av Botticellis målning "La Mappa dell' Inferno" blir det tydligt att svaren finns i Dante's bok "The divine comedy". Under nystandets gång kommer en större fara än Langdon kunnat föreställa sig fram. Samtidigt bedriver The provost en operation som går allt annat än bra när den kände mannen som kom och bad om att få gå under jorden började prata om pester och överpopulation.Allting hinner vändas uppochner innan historien når sitt klimax när mysteriets sita pusselbit läggs på plats i Istanbuls underjordiska palats, Yerebatan Surayi.
Analys;
Efter att jag läste Da Vinci Koden blev jag sugen på att läsa mer av Dan Brown och boken är väldigt bra när det kommer till symbolerna och de historiska platserna. Den är rätt fartfylld och man känner helt klart hur pulsen ökar och kalla kårar går längst ryggen när tanken på överpopulationen och Zobrists plan på att åtgärda den smyger sig fram. Brown unika sätt att skriva från olika vinklar gillar jag starkt. Ett kapitel är skrivet från Langdon, nästa från the provost och det tredje från en vanlig man på gatan. En dels perspektiv är genomgående andra kanske bara är med en gång. I slutet på ett kapitel kan det stå "det sista Langdon ser är en man i blå hatt" (t. ex) och nästa kapitel är då från mannen med hattens perspektiv, han kanske ser något som är viktigt för storyn och jag tycker att det bli ett kul sätt att få se alla perspektiv. Det kanske låter rörigt men jag tycker att den funkar väldigt bra.Det är en bok som fått mig att tänka, att ha ångest och längta lite efter mer, men varför har den då inte fått mer undrar ni kanske?
Jo, det finns några saker som jag inte riktigt gillar med boken. Den är helt klart smart och underhållande men det är några saker i storyn och berättandet jag inte kan hålla med om. Det första är slutet, det var helt klart oväntat och förbluffande men det gör det inte nödvändigtvis bra. Jag gillar när böcker kan utspela sig i vår värld eller om det uttalat utspelar sig någonannanstans. Harry Potter, helt klart en påhittad story men eftersom de lever gömda skulle det kunna hända, allt som rör mugglarna stämmer och därför är det "möjligt". Det som Brown gör med sitt slut är att en bokserie som skall vara verklig även om den är påhittad (om ni fattar vad jag menar) helt plötsligt måste skapa någon form av alternativt universum för historien utspelar sig inte längre i nutiden och skapar ett problem som skulle beröra hela mänskligheten men det gör den ju inte i verkligheten vilket jag ogillar.
Något annat som stör mig i boken är de konstanta cliffhangers, det är som att varje kapitel slutar med en fråga som man inte får svar på fören mycket senare och då en del cliffhangers får en att vara på alerten så får för många en att tappa intresset en del.
Det sista klagomålet har med storyn att göra, hela vändningen med the provost iscensättande faller kort och den beskrivning som man skulle behöva blir på tok för kort för att man ska känna att händerlserna var välgrundade och trovärdiga. Istället blir det lite hipp som happ på slutet och det kändes lite ihopptejpat, både med hela slutet och med Langdons minnesförlust och sjukhuset, det blev lite sci-fi helt enkelt.
Efter att jag läste Da Vinci Koden blev jag sugen på att läsa mer av Dan Brown och boken är väldigt bra när det kommer till symbolerna och de historiska platserna. Den är rätt fartfylld och man känner helt klart hur pulsen ökar och kalla kårar går längst ryggen när tanken på överpopulationen och Zobrists plan på att åtgärda den smyger sig fram. Brown unika sätt att skriva från olika vinklar gillar jag starkt. Ett kapitel är skrivet från Langdon, nästa från the provost och det tredje från en vanlig man på gatan. En dels perspektiv är genomgående andra kanske bara är med en gång. I slutet på ett kapitel kan det stå "det sista Langdon ser är en man i blå hatt" (t. ex) och nästa kapitel är då från mannen med hattens perspektiv, han kanske ser något som är viktigt för storyn och jag tycker att det bli ett kul sätt att få se alla perspektiv. Det kanske låter rörigt men jag tycker att den funkar väldigt bra.Det är en bok som fått mig att tänka, att ha ångest och längta lite efter mer, men varför har den då inte fått mer undrar ni kanske?
Jo, det finns några saker som jag inte riktigt gillar med boken. Den är helt klart smart och underhållande men det är några saker i storyn och berättandet jag inte kan hålla med om. Det första är slutet, det var helt klart oväntat och förbluffande men det gör det inte nödvändigtvis bra. Jag gillar när böcker kan utspela sig i vår värld eller om det uttalat utspelar sig någonannanstans. Harry Potter, helt klart en påhittad story men eftersom de lever gömda skulle det kunna hända, allt som rör mugglarna stämmer och därför är det "möjligt". Det som Brown gör med sitt slut är att en bokserie som skall vara verklig även om den är påhittad (om ni fattar vad jag menar) helt plötsligt måste skapa någon form av alternativt universum för historien utspelar sig inte längre i nutiden och skapar ett problem som skulle beröra hela mänskligheten men det gör den ju inte i verkligheten vilket jag ogillar.
Något annat som stör mig i boken är de konstanta cliffhangers, det är som att varje kapitel slutar med en fråga som man inte får svar på fören mycket senare och då en del cliffhangers får en att vara på alerten så får för många en att tappa intresset en del.
Det sista klagomålet har med storyn att göra, hela vändningen med the provost iscensättande faller kort och den beskrivning som man skulle behöva blir på tok för kort för att man ska känna att händerlserna var välgrundade och trovärdiga. Istället blir det lite hipp som happ på slutet och det kändes lite ihopptejpat, både med hela slutet och med Langdons minnesförlust och sjukhuset, det blev lite sci-fi helt enkelt.
