bookstuff.blogg.se

Ten little nigger boys went out to dine;
One choked his little self and then there were Nine.
Nine little nigger boys sat up very late;
One overslept himself and then there were Eight.
Eight little nigger boys travelling in Devon;
One said he'd stay there and then there were Seven.
Seven little nigger boys chopping up sticks;
One chopped himself in halves and then there were Six.
Six little nigger boys playing with a hive;
A bumble bee stung one and then there were Five.
Five little nigger boys going in for law;
One got into Chancery and then there were Four.
Four little nigger boys going out to sea;
A red herring swallowed one and then there were Three.
Three little nigger boys walking in the Zoo;
A big bear hugged one and then there were Two.
Two little nigger boys sitting in the sun;
One got frizzled up and then there was One.
One little nigger boy left all alone;
He went out and hanged himself and then there were None.

Plot;
Trots att titeln ger intrycket så handlar boken inte på något sett om tio små pojkar. Boken är i början skriven från tio olika perspektiv vilket gör att man bör vara fokuserad. Boken handlar om tio individer som alla blivit bjudna över till "negerön" utav en U.N.Owen. Några med löftet om en trevlig semester, några men löftet att träffa gamla vänner och ett par emot betalning.Så anländer dessa tio personer av olika kän, etnisitet, status och yrke tillsammans på den vackra ön. Den enda som saknas är värden men de två betjänterna säger att hen är på väg. På ett bord i köket står tio statyer formade som pojkar och i allas sovrum hänger ramsan om de tio små negerpojkarna. Första kvällen kommer en röst som från ingenstans och läser upp namnen på alla personer närvarande på ön och en eller flera personers död som de anklagas vara skyldiga till och att de nu ska få betala för sina synder. Deras första och återkommande vilja är att ta sig därifrån men det är för dåligt väder för att ta den lillla båten och det är för långt till land, de söker sedan hela ön för att hitta den som gör detta mot dem, men de är ensamma. En efter en dör deltagarna sedan på ön enligt ramsan och en efter en försvinner glasstayerna tills det inte finns någon kvar.

Analys;
Boken är brilljant, trots att det är länge sedan jag läste den får bara tanken på den håret att resa sig i nacken. Det är ingen skräck bok direkt det är en rysare, en deckare som gör att man tittar en gång extra innan man går över vägen. Jag har nog aldrig i mitt liv läst en mer igenomtänkt bok. Hur hon lyckas döda alla karaktärer och fortfarande kunna förklara exakt vad som hände steg för steg. När jag började läsa så antog jag naturligtvis att den sista överlevaren är mördaren men så enkelt kan det ju inte vara anser Agatha. Det är en bok som när det läskiga tar slut börjar den riktigt krypande rädslan. Det är inte fören man läst färdigt boken som man inser hur läskig den är egentligen. Varje kapitel berättas ur en utav de tios perspektiv tills dess att berättaren dör. Boken måste läsas men gör det på egen risk. Boken i sig är egnligen inte läskig, det är ingen skräcknovell vilket jag påpekat tidigare, det är inte Steven King men trots detta så skrämmer denna bok mig mycket mer än någon Seven King bok någonsin har. Det beror ju naturligtvis på vad man själv finner läskigt, jag själv hatar saker som handlar om det männskliga psyket, hur långt vi går för överlevnad och hur lätt man han styra en annan människa, det skrämmer mig mycket mer än idén om att väcka de döda. Det bäta med boken är att man försöker hela tiden lista ut det, det är ju en deckare men det är omöjligt till slutet då allt blir glasklart och man bara skakar i hela kroppen när man beundrar Agathas brilljans, klart en bok värdig sin status.