bookstuff.blogg.se

Plot;
Boken börjar på ett magiskt sätt. Allting börjar med en förklaring, det heter inte EU, ingen känner till Nirvana och berlinmuren har precis fallit. Bokens huvudkaraktär heter Jarle Klepp och går andra året på gymnasiet. Han har sin flickvän Trine och sin bästa vän Helge och sitt band. Han är politiskt aktiv, radikal av bara satan och vet vad han tycker om det mesta. Tror han i alla fall. Yngve en pojke som är Jarles motsats börjar på skolan, han lyssnar på duran duran och har de mest fascinerande läppar Jarle någonsin sett. Yngve är inte insatt i politiken och bor i en villa med sina föräldrar i Stavanger medan Jarle sjunger om kapitalistsvin och ser hur hans mor förlorar jobbet i krisen som härjar i europa efter murens fall. Helt plötsligt handlar hela Jarles värld om att vara nära Yngve, denna otroliga,halvkonstiga pojken är allt han kan tänka på. "falling in love is like falling asleep, first slowely and then all att once." (John Green, the fault in our stars) Jarle blir mer och mer förtrollad tills ahn iprincip blir lite galen. det är konstigt vad kärlek kan få oss att göra, han kör över sina vänner, sin flickvän och sin familj och tillslut Yngve. "You always hurt the ones you love"

Analys;
På grund utav bokens titel och innehåll så har den på många sett blivit en "gaybok" men trots kärlekshistorien så skulle jag inte säga att det är en gaybok. Boken i sig handlar inte om att vara homosexuell eller en kärlek mellan två av samma kön. Boken handlar om att hitta sig själv. I Jarles fall är det hans attraktion till Yngve som får honom att ifrågasätta sig själv och han kommer fram till det som nästan alla kommer fram till någpn gång under livet. Han har ingen aning om vem han är och ännu värre, hur han ska ta reda på det. Boken romantiserar inte livet hos tonåringar, ingenting om hur fantastiskt det är eller hur man känner sig vid liv. Den handlar om ångest, konstant ifrågasättande och viljan att vara mer. Boken blir på så sätt en blandning mellan ungdoms roman och vuxen bok vilket i sig reflekterar Jarle väldigt mycket då han är arton och sedd av lagen som vuxen men av omgivningen som barn. Boken är smart och likt John Green så underskattar Tore Renberg inte undgomars möjlighet att reflektera, för ofta handlar ungdomsböcker om bara kärlek eller populäritet men allt för sällan om riktiga funderingar. Kärlekshistorien är också annorlunda och berättar om den kärlek som inte är underbar, en kärlek som man själv inte riktigt vill ta till sig. Men det som är så speciellt med den här boken är att trots att det är en kärlekshistoria så är det ingen aktiv kärlek. Det handlar inte om deras liv tillsammans, det handlar om Jarle som inte vågar erkänna för sig själv, som gömmer sig för kärleken. Men samtidigt så är det ingen kärlekshistoria i att de blir kära, Jarle blir kär men Yngve gör ingenting för att visa att han delar känslorna, man vet inte ens om han gör det. Så det blir en enkelriktad kärlekshistoria, inte en om obesvarad kärlek utan en om kärlek som man inte vill tala om.

Boken kan läsas av alla, ung som vuxen och jag tror att man läser den på olika sätt. Som vuxen kan man kanske känna ign sig i tiden av förändring, hur allting blev när muren föll, hur ekonomikrisen förändrade europa och hur det är att vara ung och radikal. Som ung kan man läsa den och bara känna med Jarle och ta boken till sig för att aldrig glömma den.  Boken är helt fantastisk och väcker många frågor som, Hur långt ska man egentligen gå för kärleken?